Madde v W

Promenader är min meditation...

Helst tidigt, tidigt på morgonen så jag bara hinner kliva upp, svepa ett glas citronvatten, klä på mig, dricka en kopp kaffe, stoppa in hörlurarna och gå ut genom dörren. Utan att ens känna efter.

Jag vill ha hög musik i mina öron, och jag vill gå fort, men inte så jag får ont i vänsterknät. Allt under 50 minuter känns för lite, men blir det mer än 90 så blir jag hungrig och grinig när jag kommer hem. Jag fungerar inte utan mat.

Jag går gärna tillsammans med någon, det är alltid trevligt. Oftast är det ingen som vill gå upp samma tid som mig. Nu när jag är "fritidsstuderande" så kliver jag sällan upp före 8-9-tiden, då klarar jag faktiskt av att få upp Pernilla ur hennes säng. 


Det där med att jag blir grinig utan mat... Efter en lång morgonpromenad en gång på Skøyen så skulle jag göra smoothie. Jag var riktigt hungrig och skulle gärna ha börjat gnaga på stolsbenet för att få nått i magen. Då hittar jag inte munstycket till min stavmixer. Jag var sekunder ifrån att börja gråta när jag till slut hittade den i en annan låda...

Eller den gången då jag bodde tillsammans med Kattis och jag vart flyförbannad för att jag var tvungen att vänta 10 minuter på att äggen skulle koka. Efter det såg hon alltid till att det fanns färdigkokta ägg i kylskåpet... ;)