Madde v W

Nej, det har inte tittat ut nån Bebbe inatt heller...

En kollega gav Bebben smeknamnet Blyger igår, tycker det passar väldigt bra... Fast 4 dagar över tiden är ju inte ovanligt eller speciellt långt egentligen. Men nog går dagarna långsammare nu när vi passerat det beräknade datumet. Jag försöker att inte tänka på det alltför mycket och hålla mig sysselsatt. Än har jag inte blivit galen i alla fall.

När jag gick och la mig igår kväll så hade jag en molande värk och som små stickningar neråt. Men det var inga större problem att somna. Jag vaknade en gång av att det gjorde ont, men precis som de gånger det hänt förr så avtar smärtan efter bara några sekunder och sedan blir det lugnt igen. När det här händer fylls jag av en skräckblandad glädje. Första gången väckte jag Krister och var överlycklig, nu börjar jag bli mer nervös. Sanningens ögonblick närmar sig och jag är fullt införstådd med att det kommer göra ont, väldigt ont. Jag förstår också att det kommer vara värt det och jag är redo att gå igenom det för att få min belöning, min skatt, min bebis. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var nervös, för det är jag. När jag vaknar och det gör sådär ont så får man en liten glimt av hur det kommer att kännas. Bara det att när det är dags kommer inte värkarna att släppa efter några sekunder och de kommer bli kraftigare och kraftigare. Som sagt, skräckblandad förtjusning.