Älskade ängel!

Grattis Nicke!
Idag skulle mitt syskonbarn Niklas ha fyllt 14 år om han hade levt.


image592

Niklas föddes den 20 April 2004 och såg ut som en blandning mellan sina storebröder Fredrik och Stefan. Han hade Stefans blonda lockar och Fredriks drag i ansiktet. Jag kommer ihåg att jag drömde om att han såg ut som en blandning mellan dem redan innan han var född. Niklas och jag hade ett väldigt speciellt band. Niklas var nämligen extremt mammig och det var nästan ingen annan än min syster Monken och jag som fick ta i honom. Han var verkligen en "Nicke nyfiken", han var överallt hela tiden och älskade att utforska alla ställen han kunde. jag minns speciellt en gång när vi gick i diket bredvid ridbanan och vände och vred på nästan varje blad för att inte missa nått skoj. Jag minns också jätteväl hur lycklig han var dne gången han visade mig att han lärt sig "tugga itu" en sockerpärla (ni vet sånna där silvriga man har på glassen) med sina framtänder. Eller var det kolakulor... Han lyckades skjuta iväg ena halvan över köksbordet en av gångerna och då tjöt han av skratt.

Tyvärr fick inte Niklas bli äldre än 1 år.

Jag minns den dagen så sjukt väl. Jag hade min kompis Sanna hos mig och vi hade jättetråkigt. Vi sa att vi ville att nått spännande skulle hända, det har jag aldrig sagt igen efter den dagen. Jag kommer ihåg att min syster Monken ringde till mamma och berättade att Nicke var borta och att hon behövde hjälp att leta. Vi satte oss direkt i belen och åkte mot Tegeltjär. När vi kommer fram har de precis hittat Niklas livlös i dammen med blöjan uppåt. Min mamma sa åt Sanna och mig att gå till andra sidan huset så vi inte skulle se. Jag kommer ihåg att Sanna grät men inte jag. Vi gick tillsammans med mamam in i huset där mitt syskonbarn (och Niklas storebror) Stefan 6 år och min låtsas kusin Daniel är. Jag minns inte om det var några fler där men jag misstänker att min morbror Lennart och min kusin Robin också var där. Stefan satt och grät och Daniel gick omkring och småskrattade chockat. Det var Daniel som hade hittat Nicklas, herre gud, han kan inte ha varit mer än 7-8 år för jag var 10. Det var andra som hade letat i dammen före Daniel men inte sett honom. Det enda som stack upp har jag hört var blöjan. Min morbror Lennart hade gett honom konstgjord andning för barn och ambulansen hade kommit fortare än kvickt. Niklas andra storebror Fredrik 8 år, var hos en kompis och vi fick inte tag i honom. Jag minns att mamma ringde till Lasse som jobbade i verkstaden på mammas och pappas mack för han kände visst de som Fredrik var hos.

Efter det här minns jag inte så mycket mer förrns när vi åkte till Hudiksvalls sjukhus. Jag, Fredrik och Stefan satt i baksätet i bilen, pappa körde och mamma satt på passagerarsidan. Vid det här laget visste mamma och pappa att Nicke inte klarat sig men vi barn visste inget. När vi kom fram tror jag att vi först fick träffa läkeren som hade jobbat med Nickes lilla hjärta i över 3 timmar för att få honom att vakna igen. Sen fick vi se på några apparater som visade hjärtljud och sådant. Jag kan minnas fel, det här kan ha varit efter vi såg Nicke också. Vi fick i alla fall komma in i ett rum där Monken, Micke och andra anhöriga satt. Det var så sjukt. Monken satt på en stol till höger där man kommer in med lille Nicke i famnen. Mitt emot sitter alla andra och lixom "kollar på" och gråter. Jag minns inte helt om det var mamma eller jag som höll i Nicke först. Men jag minns att jag först inte riktigt vågade gråta när jag satt där på stolen med Nickes kropp i min famn och min syster bredvid mig. Jag kommer så väl ihåg hur hon sa till mig "man får gråta, jag har gråtit jättemycket", och då började jag gråta jättemycket. Jag satt i över en timme med Niklas i min famn och jag har för mig att både Monken och mamma satt bredvid och torkade mina tårar. Det såg precis ut som han sov, han var så himla fin! Hans kropp var varm från min kroppsvärme och det enda som kunde avslöja att han inte levde var att han var lite blekblåaktig i huden.

Att en sån pigg och alert liten kille helt plötsligt var borta kändes helt overkligt.

Jag drömde om hur Nicklas dog kort efter att det hänt. Jag drömde om hur lilla "Nicke nyfiken" kröp fram till vattenkanten och tittade ner och såg sig själv. Han lutade sig lite för långt ner, tappade balansen och föll i. Eftersom det är så mycket luft i blöjan så flöt den vilket gjorde att hans huvud hamnade under vattnet.
Jag vaknade också några gånger av att jag såg honom tassa ut ur mitt rum och en gång kändes det som att han drog av mig täcket och när jag kollade upp såg jag honom gå ut ur mitt rum. Ni behöver inte tro på det om ni inte vill men jag är tvärsäker på att det var han som kom och sa hej då till mig.

Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta min lilla Nicke nyfiken!


Kommentarer
Postat av: AKP

Åh shit :S fy va j-la tragiskt :S *gråter*
men ändå så otroligt vackert skrivet, fast sååå fruktansvärt :S
Jag hade ingen aning om detta. Nu får han vara med sin mamma igen den lilla ängeln. Livet är verkligen konstigt många ggr :'(
beklagar sorgen Madde!
*kram*

2008-04-20 @ 22:07:18
URL: http://akp.blogg.se
Postat av: Emma

Ja usch den dagen... den glömmer man inte i första taget.... Lilla lilla Niklas.. Jag drömde om honom när jag väntade Victor, som tänker mej att han skulle sett ut om han funnits kvar.. Tänk att det gåt så lång tid som 14 år sen han kom.Kram !!!

2008-04-21 @ 08:53:49
Postat av: Caroline

Även denna text får en att rysa & bli tårögd.. =/

Okej, drygt me förkylning då. Men hoppas de försvinner =) sj har man sluppit den förkylningen.. *peppar peppar* hehe..
Haft en bra helg?

2008-04-21 @ 14:49:10
URL: http://carolinejonsson84.blogg.se/
Postat av: madde

ÅÅhh hemskt.Nu sitter jag här och gråter.
Jag förlorade min lille kille när han var 10 månader och 6 dagar gammal.
Tänker på dej//kram

2008-04-23 @ 16:41:39
URL: http://frumaddis.blogg.se
Postat av: Mamma

Så vackra ord om ditt älskade syskonbarn,ni var väldigt nära varandra du och Niklas.Kärleken och kemin stämde till 150% mellan er,han kiknade av skratt när ni lekte.

2010-04-21 @ 12:23:46
Postat av: moa hedblom

Älskade bror! <3

Men Han föddes ju 20 april 1994. Och skulle varit 18 :/

Jätte fint skrivet madde!

Sitter och gråter nu :'(

2012-04-20 @ 11:51:58
URL: http://mooahedblom.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0