FF!
Jag överlevde natten!
Igår var jag juh barnvakt eftersom Nini och Kristian var i sällskap på Hankø. De sov där så jag hade jour hela natten och morgonen med. Nu har jag varit här så pass länge att jag inte längre är nervös inför sånna här barnpassningar men man är juh alltid lite extra orolig. Tänk om jag inte vaknar av babycallen, tänk om Kallemann glömmer bort sig och tror att mamma och pappa är hemma, tänk om han blir ledsen och jag inte hör det... etc etc! 
Bästa guttarna kikar på Cartoon Network!
Vaknade nu imorse av alarmet och båda barnen sussade som två stockar, de litar rätt mycket på mig nu. Kommer ihåg i början att Herman ofta vaknade nån gång och var ledsen och saknade mamma, det händer aldrig nu. Kommer ihåg att han ropade på mig en gång när han avknade och inte på sin mamma.
Hade sån bra tajming igår på en sak.. Jag satt i köket till klockan 22 nånting ochs edan gick jag upp för att kika till guttarna och slå på babycallen i Hermans rum. När jag står i Hermans rum så börjar ahn vända och vrida på sig så jag ställer mig bakom sängen och står så stilla och tyst jag kan för att han inte ska vakna. Han fortsätter att vrida på sig och jag förstår inte varför han inte ligger still. Han brukar röra lite på sig när man kommer in men somnar alltid om på en gång. Jag står där säkert i närmare 5 minuter när han plötsligt sätter sig upp. Han kollar lite pömsigt på mig och säger "Det är blött här!" å pekar i sängen. Lillstackaren hade kissat så mycket attd et läckt ur blöjan sin. Så jag flyttade honom till "vuxensängen" som står inne på hans rum och bytte blöja och byjamasbyxor på honom. Sedan bäddade jag nytt lakan och lade tillbaka honom. Han somnade på en gång! Tänk om jag inte vorit i rummet då hade jag inte kommit förrns han hade gråtit och då hade det varit betydligt svårare för honom att somna om...
Hans Herman!
Karl Kristian!
