Madde v W

I sinnet så känner jag mig inte en dag äldre än 23 och att jag fyller 30 om 3 år känns inte helt verkligt.

Jag är absolut inte ett dugg stressad och jag har ingen åldersnoja för jag mår så bra. Jag tycker om att åren går framåt och jag ser fram emot vad som väntar i framtiden.


Ikväll har jag suttit och läst lite gamla bloggposter från 2006. Det var ett år då det skedde mycket i mitt liv även fast det inte märks så väl i själva inläggen. Jag skriver ofta om att jag känner mig ensam, jag är osäker på vad jag vill göra och jag har många frågor. I ett av inläggen så vill jag få reda på vad som hände mellan mig och några tjejer som jag brukade umgås jättemycket med men som plötsligt inte var nånting alls. Från väldigt bra vänner till att knappt hejja på varandra. Jag fick aldrig nån förklaring på det här utan det enda jag hörde var några spridda kommentarer från människor runt om. 

En betydelsefull person i mitt liv sa att jag kunde vara "lite för mycket" ibland och att jag då uppfattades som egoistisk och falsk...

Tänk om jag kunde gå tillbaka i tiden och berätta för mig själv att den här personen hade så otroligt FEL! Tänk alla timmar och minuter som jag satt och funderade på det här och klurade på om jag var en sån dålig person. Om jag hade sluppit att få dålig självkänsla och blivit deprimerad på grund av detta. Jag tonade ner mig själv och blev en tyst liten mus som knappt orkade bry sig om nånting. 

Det var absolut inget fel på mig eller mitt beteende. Jag var alltid glad, sprallig, social och jag gillade att stå i händelsernas centrum. Jag älskade att skratta och ha kul och jag var otroligt generös och givmild. Om någon tyckte att jag var egoistisk så var det av ren avundsjuka och jag skulle bara ha vänt andra kinden till. Jag skulle ha avfyrat ett leende och gått vidare. 

Det är lätt att vara efterklok men på sätt och vis så är jag väldigt glad att allt detta hände mig. Skitåret 2006 fick mig så småningom att växa som människa och bli en stark självständig individ. Och jag är glad att det skedde när jag var så pass ung. Jag kommer aldrig någonsin låta någon tala om för mig hur jag ska bete mig igen. Jag har lärt mig att lita på min magkänsla och ingen kan numera rubba på mitt självförtroende eller självkänsla. 

Det har också gjort mig försiktigare, jag respekterar och värdesätter mig själv väldigt högt och jag har stor integretet. Jag är väldigt social och jag har lätt för att prata med människor, både kända och okända. Men jag öppnar mig inte för vem som helst. Du måste förtjäna det! Jag kräver ganska mycket från en person innan den kommer över min magiska gräns. Har du sett mig gråta när jag varit nykter så tillhör du med stor sannorlighet några av de få utvalda.. ;)

Jag väljer noga vilka människor jag vill ha i mitt liv. Vad ska jag med en "vän" till om den bara ger mig negativ energi och får mig att må dåligt? Eller varför ska jag umgås med någon som jag inte har nått utbyte av bara för att vara snäll? Jag vill både kunna skratta och gråta med mina vänner, jag vill kunna sitta tillsammans i ett rum och inte göra någonting utan att känna obehag. Jag är kräsen när det kommer till vänner men när jag tänker efter så är jag ganska säker på att jag har fler riktigt bra vänner än de flesta jag känner. Genom att vara noggrann har jag hittat mina diamanter och pärlor. De vännerna som alltid finns där för mig, som jag kan ringa till efter ett långt uppehåll och det fortfarande känns som om vi sågs igår, som ger mig positiv energi och får mig att känna mig bra. 


Ja, jag ställer höga krav. Jag satsar inte på nått som är näst bäst och när det kommer till kärlek så tänker jag inte leva för någon förrns han övertygat mig om att han lever för mig. Jag har ingen lust att bli uttnytjad eller nedtryckt i skorna. Jag tänker må bra och genom att omge mig med underbara personligheter så är det inte svårt!