Madde v W

Idag är det tisdag och jag går in i vecka 39 i graviditeten.

Det känns lite bakvänt att börja skriva om den så här sent, bara 13 dagar kvar till beräknad födsel. Bebben är ju faktiskt färdig nu, den ligger bara och gosar till sig. På 1177s sida står det att fostret väger ca 3,2 kg och är ungefär 50 cm långt. Jag har svårt att ta in att det befinner sig en 3 kilos bebis inuti min mage trots att det är väldigt uppenbart på min form. 

Jag har mått väldigt bra under hela graviditeten, enligt min barnmorska har jag haft en drömgraviditet. Jag har inte mått illa under en endaste dag, har inte haft någon foglossning eller andra komplikationer. Jag var dödstrött en period i början av graviditeten, led av falsk ischias under 2 dagar runt vecka 20, hade problem med matos och dålig matlust ganska länge i början och mitten, blött mycket näsblod nu på slutet och haft lite ont i ryggen. Vissa dagar nu senaste tiden har jag spenderat framför TVn i soffan. Det har krävts en riktig insats enbart för att orka hänga tvätten dessa dagar. Fruktansvärt frustrerande när man är van att kunna hålla ett högt tempo hela dagarna. Jag trivs inte alls med att känna mig så här begränsad, varken när det gäller orken eller rörelsefriheten. Trots att jag enbart gått upp 13 kilo så känner jag mig lika smidig som en valross på land. 

Jag börjar bli rätt less på att vara gravid just nu men är ändå väldigt tacksam för att jag sluppit illamående och smärta. Jag har kommit lindrigt undan om man jämför med de flesta och snart är belöningen här. Jag är också otroligt imponerad över att min kropp är så fantastisk att den faktiskt klarar av att tillverka en ny människa.