Igår var nog en rätt bra dag ändå....

Som sagt; igår var nog en rätt bra dag ändå.. Trots att det hände en del!

Igår så jobbade jag förmiddag och sen bar det iväg hem och jag började lite smått göra mig iordning inför kräftskivan i Storhaga som jag skulle till klockan 5.. Men när klockan väl var 5 så var jag inte på väg till nån kräftskiva.. Min kompis som jag skulle dit med och jag hade ett litet bråk! Det slutade med att vi bestämde oss för att inte åka på kräftskivan! Jag var rätt sur på min kompis så jag messade till en annan kompis som jag visste skulle ut på lite galej. Jag ville verkligen iväg och ha kul, komma iväg från allt som har hänt ett tag (även om många saker varit bra sista tiden). Det har bara härnt så mycket så jag ville ut och slappna av lite! Kompisen jag messade till hade tidigare frågat om jag vile med dem för de var ett gäng som skulle iväg och bowla och sen ut på krogen. Jag hade sagt att jag ev. skulle på kräftskiva men att kompisen jag skulle iväg med var sjuk så jag visste inte om det blev av och att jag gärna följde med om det inte vart kräftskiva.
I alla falll, det var "typ fullt" fick jag till svar.....  Tack! Tack för den! Men de kunde möta upp mig innan krogen.. Så jag skulle sitta i min lägenhet helt själv och förfesta jag då eller? Nej tack!! Så jag la mig och grät en skvätt och så fick jag höra några sanningens ord ifrån min kräftskivekompis! Jag frågade nämligen vad jag gjort för fel, varför ingen vill umgås med mig för jag försöker verkligen att vara en bra kompis, jag ställer för det mesta upp och skjutsar om någon behöver en chaufför eller skjuts och jag har varit där så många gånger för kompisar (?) som varit ledsna över både det ena och det andra och jag har ställt upp när det har tagit slut med pojkvänner och flickvänner och jag försöker att få alla på bra/bättre humör och jag är nästan alltid själv på bra humör och jag försöker att uppmärksamma och prata med alla människor om man är nogonstans.. Vad gör jag för fel? Svaret som jag fick (som nu i efterhand verkar väldigt logiskt!) var att jag kanske är "lite för mycket"... Människor uppfattar mig som en falsk person eftersom jag är för glad och för trevlig.... ?
Efter att vi snackat igenom det där, det tog ett bra tag, så åkte vi och köpte en varsin kebab åsså la vi oss framför TVn.. Det var en film där på kanal 5 "Djävulen och jag" och den handlar om en kille som inte har några vänner men som försöker helt sjukt mycket. Men alla bara hatar honom och tycker han är jobbig... Ironiskt eller vad? Är det sådan jag är (fast i en lightupplaga utav den killen, för han var extrem)? 
Kvällen slutade med att jag somnade innan filmen slutade (jag var rätt trött efter omständigheterna).. Men den slutade tydligen lyckligt.. För alla!  

Så nu håller jag på å funderar på vem jag är.. igen... Vilken jäkla tid det ska ta bara för att komma på vem man är?!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0