Madde v W

Å herre gud!

Så kan man lätt sumera min dag...
Det hela startade egentligen på morgonen för jag kände att detta skulle bli en jobbig dag. Som jag skrev tidigare var jag väldigt nervös över att skjutsa hem gutterna eftersom jag aldrig gjort det själv. Men min jobbiga dag började tidigare, nämligen när jag var i affären vid lunch och skulle köpa lite saker. Jag skulle ha så pass lite så jag tog ingen korg, big mistake! Jag lyckades nämligen tappa yoghurten i golvet så den gick sönder.. Pinsamt värre! Det var ingen som såg det tror jag men snäll som man är så sa jag till i kassan. Jag slapp betala den så det var juh ändå bra. Sedan gick eftermiddagen bra. Tvätten klarade jag av i alla fall! =) Hoppas jag, bara för att jag skriver det så kommer jag väl märka imorgon att allt har krymt eller nått.. =P

Det värsta började dock när jag och Nini åkte för att hämta barnen. Först åkte vi till Karl Kristians skola där vi hämtade honom sedan stannade Nini för det var föräldrasnack med läraren. Så jag tog bilen med Kalleman i och åkte mot Hermans barnehage. Kalleman hjälpte mig att hitta dit och jag fick med mig Herman rätt så snabbt. Sen vart det problem när jag skulle spänna fast honom. Det var alldeles för tajt så jag kunde inte spänna fast han i barnstolen. Letade febrilt efter en knapp eller nått för att lossa på banden men icke. Frågade en dagisfröken om hjälp men hon hittade inte heller nån så jag fick ringa till Nini. Det var såklart superenkelt.
Med båda barnen fastspända åkte vi hemmåt. Allt gick bra en bra bit men plötsligt kände jag inte igen mig å det gjorde inte Kalleman heller. Jag hade åkt fel. I Oslo är det vägar överallt, hit och dit och avfarter till höger å vänster och tunnlar å gud vet allt. Å vi åker E 18 vilket betyder att man kan inte bara vända. Så jag åkte in på en mack och frågade 2 snälla människor om hjälp och jag lyckades komma tillbaka till Hermans barnhage, hur jag nu hamnade där. HELT FEL HÅLL var det.. =P Körde hemmåt igen å körde fel igen.. Ringde Nini och hon förklarade hur jag skulle köra. Men nu hade det varit en olycka på E18 så de hade omdirigerat trafiken och jag lyckades köra fel ännu en gång. Ringde Nini igen och hon fick vara kvar i telefonen hela vägen hem till Bygdö. Var så glad när jag såg Bygdöskylten! JAAA, äntligen, snart hemma!
Att hämta barnen och åka hem tar max 30 minuter, idag tog det 90 minuter.. *hosthost*
Men prova själva att köra i Oslo utan GPS!!

När jag svänger in på gatan mot "vårat" hus så ser jag två bilar som kör in på gårdsplanen. Två män kliver ur bilarna och jag går fram för att höra vilka de är. Den äldste presenterar sig som familjen mäklare och den andre var en kille som ville kolla på huset. Absolut, varsegod tyckte jag, spände loss Herman och männen började med att kika utomhus. Kalleman visade dem runt medans jag bärde in Herman, han vart lite blyg å då vill han bli bärd. När vi kommit in genom dörren börjar Herman att storgråta för han ville uuuuuuut. Antagligen nyfiken på vart Kalleman och männen gick. Så jag tog med han ut till den andra ingången där de var. Så gick vi alla in och jag klädde av en gråtande Herman som ville vara uuuuuute. Hämtade hans leksaksark och satte ner honom. Så fort han såg den vart han tyst och började leka istället. Är man grym eller vad?! =) Jag tänkte väl inte så mycket på det. Nini ringde och bekräftade att mäklaren skulle komma, jag berättade att han redan var där. De kikade lite i huset sen gick de.
Undre tiden mäklarn och den andre killen kikade i huset värmde jag maten som Nini lagat innan vi åkte. Tack gode Gud för det! Vi åt och sen gick vi ut och cyklade lite.
När barna cyklat i typ en kvart gick vi in och gjorde iordning ett bad åt dem. De hoppade lyckligt i och lekte på. Jag ringde till Nin i för att fråga vart Hermans välling var och så fick jag prata lite med Kristian (pappan) med. Han berättade att killen som var med mäklaren är en av Norges bästa fotbollsspelare!!
OMG!!!!!!!!
Jaha.. Så då har man träffat en av Norges kändisar då.. Han måste ha fått ett fint intryck av mig. En sönderstresad praktikant med en skrikande 3åring på armen... HAHAHA!
Efter badet gick allting väldigt bra. Herman vart lite arg när jag drog ur ploppen för han ville baaaada meeeera! Men då gick jag ur rummet så då blev han tyst på en gång och började leka igen. Det gick fint att torka dem och få på dem pyjamaser. Även nattningen gick fint. Kalleman lekte lite med lego medans jag läste för Herman och sen läste jag för Kalleman. Under tiden jag läste för Karl Kristian kom Nini och Kristian hem. Så Kalleman fick säga gonatt till dem med.

Ni som orkat läsa ända hit har kanske märkt att min dag har varit rätt jobbig.. =) Men nu har jag juh kört fel så nu kan det juh inte bli värre på den biten i alla fall. Och överlag så gick det faktiskt okej att sköta om ungarna helt själv ikväll. Båda är i livet, inga skador, inte så mycket gråt och båda var i sina sängar med mätta magar när deras mamma och pappa kom hem. Jag är rätt nöjd ändå! =)



På den gröna punkten bor vi, den blå är Hermans barnhage.
Ser rätt lätt ut ändå när man kollar på det såhär...