Here we go again...

Morgonen var lika tråkig som vanligt... Upp, laga frukost, göra matpacke, borstning av tänder och skjutsa gutterna till skolan och barnehagen!

När vi lämnat av Kallemann på sin skola åkte jag och Herman mot hans barnehage. Jag sa nånting till Herman och kollade bak i en halv sekund förlänge vilket gjorde att jag körde rätt in i en hög vägkant. FAAAAAAAAAN!!! Det första jag tänkte var att nu får jag punktering igen. Skruvade ner musiken och lyssnade om jag körde på fälgen. Det gjorde jag inte.. Jag fortsatte att tänka "inte punktering, inte punktering, inte punktering snälla!!". Framme vid trafikljusen var det rött och när det blev grönt och jag och Herman svängde upp mot barnehagen hörde jag det välbekanta skrapande ljudet. SATANS JÄVLA SKIIIIIIIIIIIIT! Det var bara att konstatera att jag för andra gången fått punka på Ninis bil.



Jag lämnade Herman på barnehagen, gick ut igen och ringde BygdöySara. "Vet du vad jag har gjort...?" Hon trodde att jag hade krockat, tur att det inte var så illa!! Fick lite panikångest så jag ringde mamma för att samla mod för att ringa till nini och berätta. Mamma är juh bara bäst! Hon sa typ att det är juh sånt som händer. När du kör dem nästan varje dag får de räkna med att det kan hända lite småskador. Det går på försäkringen. Min mamma lyckades lugna ner mig lite så jag ringde till Nini. Hon vart inte arg men inte direkt glad heller. Fast det hade jag väl inte förväntat mig heller. "Greit! Kan du skifta sjelv?" frågade hon. Humn, klarar jag att byta däck, jag har juh faktiskt jobbat på bensinmack så jag försöker väl. Grävde fram reservdäcket och tog fram verktygskittet. Kollade på det i ca 5 minuter sedan ringde jag Nini å sa att jag nog behövde hjälp.. =P



Efter ca en kvart kom Marcel och bytte däcket åt mig! "Thank you, thank you, thank you!!" sa jag till honom innan han åkte... =P vart lite irriterad när jag såg hur lätt det var. Jag hade juh faktiskt kunnat bytt själv egentligen. Men det känns som jag inte vill köra på ett däck som inte sitter ordentligt fast å jag vet inte om jag hade orkat vrida fast däcket ordentlig själv.

Nu har jag i alla fall tagit mig hem...

Pinsamt värre juh!! 2 punkteringar på ett halvår... Bra jobbat Madeleine!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0