Alli
Drogs till en artikel i aftonbladet idag...
Den handlade om ett bantningspiller som tydligen ska reducera fett från det man äter, läs artikeln genom att klicka här. Först tänkte jag "Oj, det vill jag prova" sen kom tanken "Undrar vad det kostar" och sen efter att ha läst lite mer om det så kände jag bara att nä, jag klarar mig fan utan nått jävla piller!
Vi människor stoppar i oss så sjukt mycket SKIT! Räcker inte det äckliga vi redan äter med massor av transfett och olika tillsatsämnen som vi inte har nån aning hur våra kroppar reagerar mot? Ska vi tillsätta piller som inte bara stoppar upp fettet utan också viktiga vitaminer och mineraler!? Det fungerar säkert, man går säkert ner i vikt men hur bra mår kroppen av det i långa loppet? Tänk om alla insåg hur mycket man kan förbättra (eller försämra om det är så) genom det man äter och hur man tar hand om sin kropp.
Det är livsviktigt att äta bra och röra på sig. Jag vill gå ner lite i vikt, det kan jag inte sticka under stolen med, men mitt främsta argument för att träna och äta sunt är att jag vill vara frisk. Jag har sett döden genom cancer och andra helvetes-sjukdomar och det har gjort mig stark. Jag har bestämt mig för att inte hjälpa någon sjukdom att ta fäste i min kropp. Skulle det ändå ske så vill jag veta att jag gjort det jag kunnat för att förhindra det samt att jag har ett bra immunförsvar och är stark nog att besegra den!
Varför är det så jävla viktigt att vara smal egentligen, borde det inte fokuseras mer på att leva?!
Egenligen borde jag inte för jag vet att det här kan vara lite för mycket... Men jag tänker lägga ut den värsta bilden jag har här på bloggen. Det är en bild på min syster, jag kan knappt kolla på den för jag mår så otroligt dåligt av den. På samma sätt som jag mår illa så ger den mig en sån otrolig styrka för jag vill aldrig bli så sjuk som hon var. Min syster dog av cancer i september för 2 år sedan, enbart 40 år gammal. Jag lägger in den som en miniatyrbild så får ni välja själva om ni vill "klicka" upp den eller ej...
Nu var inte min syster speciellt ohälsosam heller, sjukdomar och död kan drabba vem som hellst, när som hellst. Det är någonting livet lärt mig för längesedan. Men jag tänker i alla fall kämpa för att leva och må bra!
Den handlade om ett bantningspiller som tydligen ska reducera fett från det man äter, läs artikeln genom att klicka här. Först tänkte jag "Oj, det vill jag prova" sen kom tanken "Undrar vad det kostar" och sen efter att ha läst lite mer om det så kände jag bara att nä, jag klarar mig fan utan nått jävla piller!
Vi människor stoppar i oss så sjukt mycket SKIT! Räcker inte det äckliga vi redan äter med massor av transfett och olika tillsatsämnen som vi inte har nån aning hur våra kroppar reagerar mot? Ska vi tillsätta piller som inte bara stoppar upp fettet utan också viktiga vitaminer och mineraler!? Det fungerar säkert, man går säkert ner i vikt men hur bra mår kroppen av det i långa loppet? Tänk om alla insåg hur mycket man kan förbättra (eller försämra om det är så) genom det man äter och hur man tar hand om sin kropp.
Det är livsviktigt att äta bra och röra på sig. Jag vill gå ner lite i vikt, det kan jag inte sticka under stolen med, men mitt främsta argument för att träna och äta sunt är att jag vill vara frisk. Jag har sett döden genom cancer och andra helvetes-sjukdomar och det har gjort mig stark. Jag har bestämt mig för att inte hjälpa någon sjukdom att ta fäste i min kropp. Skulle det ändå ske så vill jag veta att jag gjort det jag kunnat för att förhindra det samt att jag har ett bra immunförsvar och är stark nog att besegra den!
Varför är det så jävla viktigt att vara smal egentligen, borde det inte fokuseras mer på att leva?!
Egenligen borde jag inte för jag vet att det här kan vara lite för mycket... Men jag tänker lägga ut den värsta bilden jag har här på bloggen. Det är en bild på min syster, jag kan knappt kolla på den för jag mår så otroligt dåligt av den. På samma sätt som jag mår illa så ger den mig en sån otrolig styrka för jag vill aldrig bli så sjuk som hon var. Min syster dog av cancer i september för 2 år sedan, enbart 40 år gammal. Jag lägger in den som en miniatyrbild så får ni välja själva om ni vill "klicka" upp den eller ej...
Nu var inte min syster speciellt ohälsosam heller, sjukdomar och död kan drabba vem som hellst, när som hellst. Det är någonting livet lärt mig för längesedan. Men jag tänker i alla fall kämpa för att leva och må bra!
Kommentarer
Postat av: Emma
Oj, så hon såg ut.. jag kunde ju inte fara och hälsa på henne på slutet, för jag var ju så hemskt förkyld, och då jag träffade henne var hon fortfarande sej själv.. När hon dog fick man verkligen en tankeställare.. Man ska vara rädd om sej, men man kan aldrig ändå veta vad som lurar runt hörnet...
Postat av: Vanja
Usch vad illa hon ser ut att må! Ja man ska tänka på hälsan och vara rädd om det man har! Sköt om dig!
Många kramar Vanja
Trackback
