Ridtur
Kattis slet med mig till stallet igår kväll...
Jag red mycket när jag var yngre, min syster var en riktig hästtjej och hon satte mig på hästryggen för första gången när jag var 9 månader. Sen var det ridskolor och läger som gällde några år framöver. När jag var 6-7 år utvecklade jag en allergi vilket gjorde det mycket svårt för mig att vistas i stallet. Näsan och ögonen rann och kliade och ibland fick jag även utslag i ansiktet. Jag minns hur jobbigt det var och att jag direkt efter en ridtur måsta direkt in i duschen, även om jag inte ens gått in i stallet. Det var inte värt besväret och jag lade ridningen på hyllan.
Igår var det alltså dags att återförenas med pållarna, det är säkert 10 år sedan jag red sist. Hästarna stog ute i hagen och när jag själv skulle ta in den ena i stallet så vart jag lite nervös. Jag är van att handskas med en 3,5 kilos Chihuahua, inte en trav häst! Bettan var snäll mot mig och jag kunde leda in henne i hennes box utan några som helst problem.
När vi satte igång med ryktningen så fick jag stå längst ut i stallgången, där det var öppet och den friska luften strömmade in. Borstning, kamning och ryktning gick riktigt bra. Jag fick hjälp med sadel och träns, där kände jag mig väääldigt ringrostig. ;)
Väl uppe på Bettan så kändes det ovant men lite som att cykla, det här har jag gjort förr. Och vilken frihetskänsla! Jag vet inte hur länge vi var ute men det var en stund. Att rida i skogen är riktigt bra meditation, jag kände riktigt lyckokänslor. Vi tog det lugnt och skrittade bara, jag vill känna mig säker innan jag beger mig ut på snabbare färder. men nog ska jag följa med nån mer gång för det var superskoj!! =)
Jag och Bettan
Karin och jag
Jag red mycket när jag var yngre, min syster var en riktig hästtjej och hon satte mig på hästryggen för första gången när jag var 9 månader. Sen var det ridskolor och läger som gällde några år framöver. När jag var 6-7 år utvecklade jag en allergi vilket gjorde det mycket svårt för mig att vistas i stallet. Näsan och ögonen rann och kliade och ibland fick jag även utslag i ansiktet. Jag minns hur jobbigt det var och att jag direkt efter en ridtur måsta direkt in i duschen, även om jag inte ens gått in i stallet. Det var inte värt besväret och jag lade ridningen på hyllan.
Igår var det alltså dags att återförenas med pållarna, det är säkert 10 år sedan jag red sist. Hästarna stog ute i hagen och när jag själv skulle ta in den ena i stallet så vart jag lite nervös. Jag är van att handskas med en 3,5 kilos Chihuahua, inte en trav häst! Bettan var snäll mot mig och jag kunde leda in henne i hennes box utan några som helst problem.
Fit for fight
När vi satte igång med ryktningen så fick jag stå längst ut i stallgången, där det var öppet och den friska luften strömmade in. Borstning, kamning och ryktning gick riktigt bra. Jag fick hjälp med sadel och träns, där kände jag mig väääldigt ringrostig. ;)
Väl uppe på Bettan så kändes det ovant men lite som att cykla, det här har jag gjort förr. Och vilken frihetskänsla! Jag vet inte hur länge vi var ute men det var en stund. Att rida i skogen är riktigt bra meditation, jag kände riktigt lyckokänslor. Vi tog det lugnt och skrittade bara, jag vill känna mig säker innan jag beger mig ut på snabbare färder. men nog ska jag följa med nån mer gång för det var superskoj!! =)
Jag och Bettan
Efter ridturen så var det såklart lite borstning och tillbaka med hästarna in i stallet. Jag var ganska mycket inne i stallet och jag vart förvånad hur lite jag reagerade på det. Min näsa rann och kliade lite men det var inget som lite nässpray och näsdukar kunde råda bot på. Mina ögon kliade inte, jag undrar om linserna har något med det att göra. Jag var visserligen mycket noggrann med att inte peka mig nånting i eller i närheten av ögonen men jag skulle tro att linserna bildar nått slags skydd också. Jag fick lite tyngre andning men den förbättrades på en gång som jag gick ut i friska luften.
Efteråt åkte vi hem till Karin och åt lite middag samt kikade på TV. När jag kom hem var klockan ganska mycket och jag orkade inte duscha. Det hade varit omöjligt att inte åka raka vägen hem och få bort hästlukten när jag var yngre. Vad härligt att allergin blivit bättre! =)
Efteråt åkte vi hem till Karin och åt lite middag samt kikade på TV. När jag kom hem var klockan ganska mycket och jag orkade inte duscha. Det hade varit omöjligt att inte åka raka vägen hem och få bort hästlukten när jag var yngre. Vad härligt att allergin blivit bättre! =)
Karin och jag
Kommentarer
Trackback
