Instruktörsdebut!!

Mitt första pass som instruktör. Pulshöjande? Svar ja!!

Idag fick jag ett mail av gravida Anna att hon hade spänningar i magen och hennes assisterande instruktör Monika var småkrasslig så hon undrade om jag kunde köra passet ikväll...

Jag sa såklart ja. 

Direkt efter jag läst mailet skrev jag ut passinstruktionerna som jag fått av Anna, sprang jag ut till bilen och hämtade CD-skivan, stoppade in den i CD-spelaren och körde igenom passet en gång. Det satt någorlunda och eftersom jag blev inkallad på så kort varsel kändes det ändå okej att allt inte satt till 110%.

Jag var inte speciellt nervös förrns det var dags att sätta på sig mikrofonen. Jag gillar inte mikrofonen! Det kan nog bero på att jag aldrig använt mig av en sådan. Jag har varit instruktör mååååååånga gånger, och även om det inte var för MRL-pass så kändes det okej. Har man lett barn och ungdomar från 6-16 år så klarar man det mesta! 

Vi körde igång, Monika var där och hjälpte mig men tog det lite försiktigt. Mitt i tredje låten kände jag att jag började slappna av lite. Det gick ju ganska bra. Förutom den där jäkla mikrofonen då! Det kommer ta några gånger att vänja sig med den...

När man är nervös så gör man lite småfel men det var inget som jag inte kunde rädda eller som förstörde passet. Deltagarna blev svettiga och fick sig en rejäl omgång och det är huvudsaken. Bättre ett halvbra pass med ny ledare än ett inställt pass konstaterade jag och Monika.

När timmen var slut och jag satt i bilen på väg hem så började jag fundera lite över min egen prestation. Hur bra jobbade JAG på egentligen? Det var med spänning som jag kopplade in pulsklockan i datorn för att se resultatet. Och jodå, pulshöjning deluxe! Att träna när man är nervös och lite stressad är kanske inte att rekommendera men jäklarns! HUR orkade jag prata och ha mig med den där pulsen? Det störda är att det kändes inte så jobbigt, man får verkligen en adrenalinrush av att stå därframme!!

Nog för att jag har hög maxpuls men jag låg på ca 96% av max som mest och medlepulsen var 77% av max. 


Just precis nu känns det jättebra. Jag älskar att utmana mig själv och utsätta mig för nya situationer. Jag mår så fruktansvärt bra utav att pressa mig själv. När jag ibland får befinna mig utanför min komfortzon växer mitt självförtroende och även min självkänsla och efteråt blir jag så oerhört nöjd över mig själv. Så just nu är jag en ganska lycklig tjej, en lycklig tjej med MERSMAK! Nu blir ni inte av med mig!! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0